Att hantera sorg

Att förlora en närstående

Alla kan vi känna en osäkerhet kring sorg. Hur ska den bemötas? Hanteras? Vad händer om jag själv drabbas? Sorg är ingen sjukdom. Istället kan man likna den vid en läkeprocess. Något som måste få ta sin tid. Alla är vi olika och vi sörjer på olika sätt. Här finns inget rätt eller fel. Det går heller inte att säga när sorgen ska vara borta. Men en sak kan man vara säker på, det blir lättare med tiden.

Den första chocken

När en människa nås av ett dödsbud kan reaktionen bli ett chocktillstånd. För vissa varar det några minuter, för andra flera dagar. En känsla av overklighet tar överhand och andra kan uppfatta personen som förvirrad eller ”borta”. Överdriven aggressivitet eller aktivitet förekommer också. Andra vanliga känslor är vrede, skuldkänslor, panik och förnekande.

Att se den döde

Vår rädsla för döden gör att vi kanske tvekar att se den avlidna. Men för det mesta kan det vara en viktig del av accepterandet och sorgeprocessen att se en nära anhörig som har gått bort. Antingen kan man vara ensam en stund eller be någon finnas nära om det känns bättre.

Dessutom kan en kort andaktsstund vid dödsbädden, med de närmaste eller präst, vara något man kommer ihåg som värdefullt och fint. Det är också helt OK att fråga om man får vara med och göra i ordning den döde, men det kanske inte alltid är praktiskt genomförbart.

Gemensam minnesstund

På arbetsplatser, skolor och liknande kan en kort minnesstund vara till stor hjälp för vänner och kamrater. Oftast räcker det att tända ett ljus, säga några korta ord och att vara tillsammans.

Att prata och ställa frågor

Den som har drabbats av sorg kan behöva hjälp att bearbeta den. Behovet av att tala om händelsen och om den avlidne är stort. Risken är att omgivningen tröttnar efter ett tag, men det är viktigt att veta att samtalet fyller en stor funktion för den anhörige. Om man inte har goda vänner som ställer upp kan man vända sig till sjukvården eller kyrkan.

Livet går vidare

Det är inte en slump att man talar om ett sorgeår. Man ska ta sig igenom alla högtider, helger och speciella dagar som tidigare kanske har betytt väldigt mycket. Det finns också en vardag, som måste fungera. Långvarig sorg kan medföra nedsatt immunförsvar och sämre hälsa, orolig nattsömn och dålig aptit. Här kan anhöriga och vänner vara till stor hjälp, speciellt första tiden.

Våga ta kontakt

Släktingar, vänner och bekanta kan ibland dra sig för att ta kontakt med den sörjande. Man kanske tror att man stör, eller att de vill sörja i fred. Eller så vet man inte vad man ska säga. Ett gott råd är att höra av sig så fort som möjligt. Och med egna ord berätta hur ledsen man är och fråga vad man kan göra för att hjälpa till.

Barn och sorg

För barn är döden något abstrakt. Det kan vara ledsamt och sorgligt, men inte alltid lika ångestladdat som för vuxna. Barn har en förmåga att ”läsa av” omgivningen, därför kan man aldrig dölja dödfall eller sorg. Prata öppet med dem och låt dem bli en naturligt del av processen, så långt det känns bra.

Sociala medier

Sociala medier har fått en allt större plats när det gäller det egna och andras sorgearbete. Det här är kanaler som ger möjligheter att förmedla känslor och information till en utvald grupp eller alla som har tillgång till just den kanalen. På till exempel Facebook skapas det minnessidor över avlidna. Som alltid med digitala medier, bör man fundera på hur detta ska hanteras och eventuella konsekvenser.