Möt Klas-Göran: 25 år på Fonus Öst och fortfarande med människan i centrum

När samhällsaktörer nyligen samlades för en större beredskapsövning inom ramen för Totalförsvaret, fanns även Fonus Öst på plats. För Klas-Göran, kontorschef i Linköping, blev dagen en påminnelse om en viktig men ofta förbisedd samhällsroll – och om det ansvar som har präglat hans arbete ända sedan han började inom verksamheten 2001.

Vägen till Fonus Öst började egentligen inom vården. Klas-Göran arbetade tidigare på ambulansen i Linköping, men efter en knäskada och en period av sjukskrivning tog livet en ny riktning.

– Kopplingen mellan vården och det här arbetet är människan. Oavsett om det handlar om äldrevård, sjukvård eller vårt arbete här, handlar det om att finnas till för människor när de behöver det som mest.

Sedan 2001 har han varit en del av verksamheten och under många år lett verksamheten från Drottninggatan i Linköping. För honom handlar yrket om betydligt mer än praktiska arrangemang.

– Precis som inom vården, handlar yrket i första hand om omsorg. Man ska inte vara med och sörja, men man ska finnas där. Inte nödvändigtvis synas, men kunna bistå. Det kan handla om näsdukar, ett glas vatten eller att bara vara ett stöd.

Vissa delar av arbetet görs på samma sätt som när Klas-Göran började för 25 år sedan. Samtidigt har anhörigas önskemål vid planeringen av begravningar förändrats i takt med samhället i stort.

– Det går i vågor. Men över tid har borgerliga begravningar ökat och det har lett till att vi i dag erbjuder anhöriga större valmöjligheter. Att vilja sätta en mer personlig prägel välkomnar vi. Dessutom bor familjemedlemmar inte alltid på samma plats längre, vilket ställer andra krav på mötesformer, planering och samordning. Det ställer högre krav på oss att lyssna in samtliga anhöriga och sedan lägga pusslet för ett värdigt avsked.

Just mötet med anhöriga är något Klas-Göran återkommer till flera gånger.

– Det viktigaste är att inte ta över. De anhöriga ska fatta besluten själva. Alla beslut behöver inte tas vid första mötet, utan vissa saker kan få mogna hemma. Man måste verkligen vara, eller bli, en människokännare i det här yrket.

Nyligen deltog Klas-Göran i en regional beredskapsövning med utgångspunkt i totalförsvaret, där flera samhällsaktörer samlades för att diskutera hur samhället skulle hantera en större händelse med många omkomna. Där blev det tydligt hur viktig begravningsbranschens roll är när det värsta har inträffat.

– Vår roll blir i första hand transporter, men också att ta hand om anhöriga och skapa struktur i en svår situation. Då gäller det att stå med båda fötterna på jorden, behålla lugnet och göra rätt saker i rätt tid.

Han beskriver dagen som en ögonöppnare.

– Vi kanske inte kan ta Sveriges förhållandevis fridfulla tillvaro för given. Vi behöver vara lite mer på tå och ha bättre koll på vad som gäller hos oss. Det blev tydligt hur många aktörer som behöver samverka och hur viktigt det är att veta vem som gör vad.

Trots erfarenheten är det något annat han lyfter som det han är mest stolt över efter alla år.

– Att vi under mina många år alltid kunnat hålla fanan högt. Om något blivit fel så har vi stått för det – och fortsätter att göra det. Det spelar ingen roll om det handlar om blommor, musik eller något annat. Kunden ska känna att vi tar ansvar och löser det direkt. Vi äger problemen och vi hjälper varandra.

För Klas-Göran är det just där kärnan finns – i ansvarstagandet, omtanken och mötet med människor.

Bakom varje uppdrag finns en familj i sorg, och bakom varje möte finns en människa som behöver stöd. Det är också därför han fortfarande känner samma engagemang efter mer än två decennier.

– Man måste bry sig om människor. Det är det som allt bygger på.